Hur allting började!

Nedan berättar vi historien om hur allting började och varför det blev just rasen Maine Coon!

I augusti 1996 hämtade vi hem vår huskatt Tyson. I april 1997 skulle Tyson kastreras. I väntrummet hos Gertrud (allas vår veterinär) satt ett annat par med två långhåriga katter i bur. Nyfiken som man är så började vi fråga och fick veta att katterna i buren var Maine Coon-katter. Varken min man eller jag hade någonsin hört talas om denna ras tidigare. Kvinnan som ägde katterna upplyste oss om att det skulle hållas en kattuställning i Skellefteå kommande helg och tyckte vi skulle göra ett besök och titta på de Maine Coon-katter som skulle ställas ut där.

Nåväl, vår Tyson blev kastrerad och i ärlighetens namn glömde vi bort allt om kattutställningen. På lördagen kommande helg tog vi en promenad och av en händelse fick vi se skyltarna till kattutställningen. Självklart gjorde vi ett besök och gick runt och tittade på alla fina katter som ställdes ut. I en av burarna satt fyra otroligt söta lurviga kattungar, helt betagande var de alla fyra. På kattburen stod en folder som handlade om Maine Coon - dessa ljuvliga varelser i buren var alltså Maine Coon-katter, precis det vi kommit dit för att titta på. Hur tror ni det gick - ja självklart - kärlek uppstod och en av dessa kattungar har nu bott hos oss sedan han var knappt 4 månader gammal. Hans namn är S*Figgli´s Mr Marvin.

I samband med köpet av Marvin så började vi prova på kattutställningar. (Vi trodde det skulle bli en gång och aldrig mera!). Nu åker vi nord-sverige/nord-norge runt och ställer ut så ofta vi kan.

Någon klok människa har en gång myntat uttrycket att "Maine Coon-katter är vanebildande", vilket tycks stämma på oss - vi började nämligen snart söka oss ännu en Maine Coon. Även denna gång skulle vi ha en hane för vi skulle absolut inte ägna oss åt kattuppfödning! Vi träffade Benthe och Arve Prytz (Arctic Coon´s) på en utställning våren 1999 och hösten 1999 kunde vi hämta hem vår andra Maine Coon, (N) Arctic Coon´s Elvis Prytzly. Kattutställandet fortsatte och varje gång vi träffade familjen Prytz på utställning så undrade de om vi verkligen inte skulle skaffa oss en hona också. Vi tänkte och tänkte och så gick det som det gick, vi "beställde" en hona från familjen Prytz. Eftersom Elvis fortfarande var fertil och vi vill använda honom som "pappa" så fick vi vänta ett bra tag på "den rätta" honan med tanke på stamtavlorna men i december 2001 kunde vi äntligen hämta vår efterlängtade (N)Arctic Coon´s Rozy Madonna i Oslo.

Kattintresset har dessutom lett till att vi engagerat oss i vår stads kattklubb, Solkatten, och hjälper till med arrangemang av Solkattens kattutställningar.

Slutsats: Att kastrera en huskatt kan förändra ens liv!!!